|
Gullholmen är ett av västkustens äldre fiskelägen. Under de stora sillperioderna på 1700- och 1800-talen växte samhället på ön och konservfabrik, salteri och segelmakeri tillkom. Man började använda kuttrar för fiske och fraktfart, vilket både skapade arbetstillfällen och gjorde Gullholmen till ett skeppar- och fiskesamhälle.
Efter första världskriget avtog fisket på grund av försämrad lönsamhet. Människorna sökte sig bort från öarna. Många hus såldes till sommargäster. Både skolan och konservfabriken lades ner. Många av de äldre husen blev bevarade och man kan lätt se skillnad på de små, enkla fiskestugorna och de stora pampiga sjökaptenshusen, dekorerade med träsniderier. Husen står tätt tillsammans, vilket beror på att Gullholmen fram till 1999 var en så kallad kronoholme. Det innebar att marken ägdes av kronan, staten, och var fri att bygga på. Man lade ut slanor varhelst man ville bygga; hade ingen protesterat efter några veckors tid var det bara att sätta igång.
På öns norra del är husen byggda nästan nere i vattnet. Här ligger Stenstugan, som är ett av de äldsta husen på ön. Det är idag museum. Skepparhuset från 1800-talet är värt ett besök. Rummen och inventarierna står kvar i sitt ursprungliga skick och huset med tillhörande sjöbodar har blivit sjöfarts- och fiskemuseum.
På Härmanö är endast den östra sidan bebyggd. Resten av ön är ett av Bohusläns största naturreservat, med en lummig sprickdal och en karg västsida. I norr ligger Ulkhåleberget. Berget har delats i klyftor och är fyllt av gångar och grottor. Här har man också en vacker utsikt i söder mot Käringön. I öster syns Ellös och Tuvesvik. Fortsätter man ännu längre söderut övergår vägen till en stig som leder ner till Skållehus. Där finns det boplatslämningar från 1500-talet. Vidare leder stigen till Härmanö huvud, med badplats och utkiksplats.
Källa: Orust Kommun | 
